Näringsminister Maud Olofsson (c) föreslår att barnbidraget ska inomstprövas och inte betalas ut till höginkomsttagare. Det lär väl inte få mycket effekt tänkte jag när jag hörde nyheten på vägen till jobbet imorse. Sen satte jag kaffet i halsen när jag såg Aftonbladets artikel där definitionen av en höginkomsttagare framgick.
I min värld är höginkomsttagare människor som har en hyfsad lön och betalar statlig skatt. För centern är höginkomsttagare istället personer som tjänar mer än 20 000 kr i månaden. Det framgår inte heller om det är inkomsten per hushåll. Är det så att det är föräldrarnas gemensamma inkomst som inte får överstiga 240 000 kr per år är det bara ensamstående föräldrar som har rätt till barnbidraget.
Oron för att mista barnbidraget är dock inte speciellt stor eftersom resten av alliansen inte alls håller med centern, enligt DN.
Det som gör mig riktigt upprörd är att det hela sker med argumentet att det inte är ”rättvist” att vissa föräldrar har råd att spara hela barnbidraget. För de allra flesta grundas inkomsten på ett medvetet val. Alla vill inte skaffa sig en utbildning. Alla vill inte jobba heltid. Vissa yrken är bättre avlönade än andra och ställer högre krav på personerna. Lönen är en av flera drivkrafter. Utjämningsförsök förtar det hela.
I tidningen Metro har insändare kritiserat barnbidraget som enligt vissa leder till att vissa skaffar för många barn. Jag tillhör de personer som vill ha en stor familj. Jag har en dotter i dagsläget men det finns planer att skaffa fler barn – hur det går får framtiden utvisa. Jorden är överbefolkad, men ett av problemen med Sverige är att vi är alldeles för få. Sverige är ett av de större länderna i Europa, till ytan sett, men befolkningsmäsigt hör vi till de mindre.
Att vi blir fler i Sverige är snarare positivt. Det blir fler som kan bära upp landets ekonomi.
Andra bloggar om:
ekonomi, frihet, oberoende, ekonomiskt oberoende, barn, barnbidrag, höginkomsttagare, centerpartiet.