1 500 000 kr
En och en halv miljon kronor. Med lite tur kanske det går att hitta en mindre villa i Stockholms län för det priset - de allra flesta kostar närmare det dubbla eller mer. Men en och en halv miljon skulle innebära ekonomiskt oberoende och ekonomisk frihet.
Jag har gjort ansträngningar för att få ordning på min privatekonomi. Jag har skurit ner allt till lägsta tänkbara nivå och konstaterat att jag kan leva ett drägligt liv för 12 000 kr i månaden - så snart jag gjort något åt mina skulder.
12 000 kr räcker till boende i en trea och en bil. Kanske ingen guldkant på tillvaron, men jag skulle inte behöva jobba för att försörja mig om det kom in 12 000 kr passivt varje månad. Inte sagt att jag har några planer på att sluta jobba, utan snarare på att leva livet.
Filisofin från “4 hour work week” går ut på att du inte ska vänta på pensionen utan istället se till att du får mer tid över att göra det du vill göra nu; för - handen på hjärtat - är du säker på att du lever till 65 års ålder. Och hur mycket energi har du över då?
Med fondsparande har jag sedan slutet av nittotalet alltid haft en avkastning överstigande tio procent på mitt fondsparande.
Låt oss räkna lite.
12 000 kr i månaden i ett år innebär 144 000 kr.
Inkomst av kapital beskattas med 30 procent, så vi behöver ungefär 200 000 kr i ränteintäkter på ett år.
Om avkastningen är tio procent innebär det att kapitalet behöver vara två miljoner kronor; men om avkastningen är tre-fyra procentenheter högre, säg 14 procent räcker det med en och en halv miljon.
Hur lång tid tar det att spara ihop en och en halv miljon då?
Om den genomsnittliga avkastningen är 14 procent tar det 20 år att spara ihop en och en halv miljon om du sparar en tusenlapp i månaden.
Sparar du istället 2 000 kr per månad tar det ungefär 16 år; eller 3 000 kr i månaden så är du klar på 13 år. Med 5 000 kr per månad tar det tio år.
Tio eller tjugo år är givetvis långsiktigt, men så är det med allt sparande. Om tio år är jag fortfarande inte 40 och om 20 år har jag fortfarande inte fyllt 50 år.
Det enda som grämer mig är att jag inte kommit till insikt tidigare.
Andra bloggar om:
ekonomi, frihet, oberoende, ekonomiskt oberoende, sparande, avkastning, pension.
February 13th, 2008 at 8:27 am
En sak med det hela om man kör på fonder är ju att vissa år kanske börsen går ner 30%. Vad ska du då leva på? Hur lång tid tar det innan du är uppe på 1 500 000 kr igen efter det?
Personligen så tror jag att man bör ha en ordentlig buffertdel. Är det 1 500 000 kr du behöver så bör du nog ha som mål att ha 3 000 000 kr, då påverkas du inte nämnvärt av ett riktigt urselt börsår.
Ett annat intressant alternativ kan vara att göra som Lennart “aktiestinsen” Israelsson (http://www.hurjagblevrik.se/lennart-aktiestinsen-israelsson/), dvs att investera i aktier i stället, men endast aktier i företag som ger väldigt hög utdelning. På så vis så får du ändå samma eller kanske i vissa fall högre utdelning de år börsen går dåligt.
Eller som Israelsson sa i DI nyligen när de frågade honom om hur det kändes när hans aktieportfölj minskat med typ 15% i värde eller nått sådant under den senaste tidens nedgång. Han svarade något i stil med: Jag satsar långsiktigt, rider ut stormen, det gör jag alltid och varje gång har kurserna också återhämtat sig. Under tiden får jag väl trösta mig med de 5 miljoner kronor jag kommer att få i utdelning under året, det är inte fy skam det heller.
February 13th, 2008 at 7:03 pm
Bara för att börsen går ner 30% rasar inte alla fonder 30%. Investeringar i rätt fonder kan faktiskt öka fast stora index går dåligt.
Visst finns det en poäng i det hela, å andra sidan är 1,5 MSEK rätt lite pengar för ekonomiskt oberoende.